Ridhelg på Änggårde/Ronehamn Att bo och leva på Gotland är verkligen en dröm som gått i uppfyllelse. Jag konfirmerade mig på ön 1976 i Ekekyrka utanför Havdhem. Spenderade hela den sommaren på Gotland. Först med mamma på Fårö en vecka. Sedan Visby och sedan ner till Sudret. Tror konfalägret varade i 5 veckor , eller var det "bara" 3? Sedan blev det ytterligare någon vecka i en liten stuga som jag minns exakt hur det såg ut, men inte var den låg. Har försökt fråga min kära mor hur det kom sig. Att hon skickade mig just till Gotland för konfiramtion. Men hon kommer inte ihåg. Så här tvåhundra år senare tycker hon själv att det var konstigt :) Jag kommer dock ihåg allt från den sommaren. Ljuset, dofterna,smakerna och musiken man lyssnade på. Favoritkassettbandet var "Elva kvinnor i ett hus" med Agneta Fältskog. Det här tiden var nog en av de viktigaste i mitt liv. Kanske den allra viktigaste. Jag fattar ju nu hur mycket den har format mig och allt jag gjort därefter. Nu förstår jag hur stark min längtan tillbaka har varit . Jag har ju varit tillbaka hur många gånger som helst. På semester, på besök eller jobb. Men nu bor jag här. På riktigt! Måste nypa mig själv i armen varje dag. Det är någonting i "jordi" som omfamnar mig och får mig att känna mig hemma. Till och med i dessa tider när vi som bor här dagligen får frågan om vi inte är oroliga för att vi är så nära Ryssland. Gotlänningar har alltid fått höra att -snart kommer ryssen! När jag skriver det här sitter jag i mitt lilla rum på Änggårde i Rone. En supermysig hästgård med 40 hästar och westernridning Jag är på ridläger över helgen. Här ser ni Rockson, som jag just hämtat i hagen. Jag är 14 år igen fast alla andra är jättegamla tanter. Märkligt. Vi har haft lektion, ätit pizza (glutenfri) och sjungit lägersånger med akustisk gitarr. Imorgon efter frukost är det uppställning kl 9.00Jag är jäääättetrött. Igår hade vi ju konsert på Jazzklubben i Visby. Det var premiär för bandet "Band of the Brave" -A tribute to TOTO Det sägs att det var succé. Knökfullt i salongen och ett jäkla drag. Jag njöt av varje sekund men var samtidigt på tånaglarna. Så otroligt mycket nytt material för mig som verkligen inte sitter i ryggmärgen. Så nog var det nervöst alltid. Vansinnig svettigt också. Herregud! Trodde klimakteriet var tillbaka ett tag, men tydligen får man tokvallningar av kortisonet. Jag är trött, men lycklig. Jag lever min dröm. Trots elände runt omkring. Natti natti
