Efter en vecka med barnbarnen och sedan några dagar i huvudstaden blir det skönt med rutiner igen. Åkte till gymmet det första jag gjorde. Älskar när man kommit till det läget att kroppen faktiskt skriker efter det. Det blev dock ett ganska lugnt pass då jag både var lite hängig i veckan och har haft rätt ont i knäna. Cykling, rodd, knärehab och lite core. När jag var i Stockholm var det riktigt ruskigt väder. Regnade och blåste nästan hela tiden. Spelade in lite nya träningsinslag till Kenodragningarna. Ett trevlig jobb även om jag tycker att 30sekundersinslag är liiiite väl kort. Men en inspelningsdag är ändå påfrestande så man får passa på att vila när man kan. Blev väldigt överrumplad över hur otroligt många som var ute och joggade på kvällarna i ösregnet i Stockholm. Känns som att det har ökat markant. Eller är det bara för att jag inte ser så många där jag bor på Gotland? Eller för att jag själv inte är så sugen på att springa under de förutsättningarna längre? Har jag någonsin varit det? Jag har ju gjort det , men jäklar vad det känns långt borta ha ha! Men, imorse blev jag iallafall springsugen. Fint höstväder här på ön. Nästan lite väl milt för årstiden. Det är väl inte helt bra ur klimatperspektivet. Men väldigt behagligt. Endast en tunn långärmad behövs. Ja satt en stund framför min infraröda lampa och sedan stack jag och Freja, min hund, ut. Jag hade ju tänkt att jag skulle micro-springa, dvs springa i 30-60sek i 10st intervaller. Det har varit det som funkat för uppbyggnad av mina knän på sista tiden. Tyvärr blev det inte tal om det. Redan efter ett par steg så började vänster knä att knorra. Jag är ju lite känd för att köra på trots smärta då jag har en väldigt hög tolerans men jag har äntligen lärt mig att det bara är dumt. Har en gammal opererad menisk skada, eller faktiskt en på höger också, som gjorde sig påmind. Kände direkt att det var menisken och inte artrosen som spökade. Då artrosen är mer allmän runt hela knät så är denna smärta mer som knivhugg rakt in på en specifik punkt. Det fick bil en promenad istället, men det gick sämre och sämre. När jag var som längst bort hemifrån så kunde jag nästan inte gå. Det blev en tuff väg tillbaka med en smärta som fick mig att vilja kräkas. Suck! Så trist! Bara att backa, vila, försiktig rehab, behandling och hoppas det lägger sig. Inte så sugen på en operation till just nu. Favorit löparskorna får vänta lite till...
