Idag hade jag min första PT-kund sedan jag blev sjuk i muskelreumatism. Så underbart att vara tillbaka och göra något av det som jag själv tycker att jag är bäst på. Ber om ursäkt om jag låter självgod. Inte meningen att vara dryg, men jag VET att jag är en skitbra PT ;) Utbildade mig till det 1996 (gick i samma klass som Prins Daniel) och har har en lååång och gedigen erfarenhet att klienter av alla sorter. Äääälskar verkligen mitt jobb. Att hjälpa andra att bli starka i kropp och knopp. Hur blir det bättre än så?! Dessutom blir min egen träning av eftersom jag redan är på gymmet. För till och med jag får ofta svårt att få tiden att räcka till. Fast jag alltså jobbar med det! Så jag har all förståelse för alla som inte kommer till skott. Jag har ju inte ens hemmavarande barn längre. Ingen som ska hämtas, lämnas eller skjutsas hit och dit. Fattar inte hur man hann med allting förut. Blir trött bara jag tänker på det.Jag började träna styrketräning på 80-talet. Innan hade jag bara kört aerobics hos Yvonne Lin efter att jag slutat dansa på proffesionell nivå. Gymmet hette Hälsostudion och låg på Luntmakargatan i Stockholm. Det var min lillebror Kelly som tog med mig dit. Han var smal som en liten räka och hade komplex för det. Ville bli bodybuilder och stog bredvid Hoa Hoa och grabbarna och vrålade när han gjorde sina knäböj. Det var både gulligt och lite sorgligt. Jag blev biten rätt snabbt för jag var stark och hade lätt för att lägga på mig muskler. Jag var också smal på den tiden och jobbade en hel del som fotomodell. Jag tränade på gymmet i princip varenda dag och blev snart alldeles för krallig för modelljobbet.På den tiden fick träningen ta sin tid. Man gjorde sina 3-5 set och 8-15 reps beroende på periodiseringen. Lättare och tyngre perioder helt enkelt. Man tränade en dryg timme. Ingen stress. Idag ska det gå så jäkla fort. 20min. In och ut. 20min kan förvisso räcka för att få resultat men, det finns en stress i det som speglar hela vårt samhälle. Har du haft stressigt på jobbet, kommer till träningen på bredsladd, tränar snabbt, och sedan stressar därifrån, så kan det ha en mer nedbrytande effekt än uppbyggande. Om du inte tycker att du uppnår de resultat du eftersträvar så kan det vara något att tänka på. Det är ju i själva vilan som uppbyggnad sker. Jag vet, det är lite provocerande. Men många jag träffar, inklusive mig själv, får mer ut av att gå tillbaka till lite "Old school" gymträning. Dessutom färre skador. För idag har fysioterapeuter, napprapater mm mer att göra än någonsin på grund av att folk tränar alldeles för hårt eller inte alls.Jag har ju rehab-tränat en hel del i mina dagar beroende på allehanda skador, inte minst nu, och ser att ingenting har gjort mig mer stark än när jag taggat ner och kört rehab. Rehab är även Prehab. Dvs förebyggande. Rehab är egentligen inte annorlunda än styrketräning generellt. Bara att man börjar väääldigt lätt och rätt. Vilket man ju alltid borde göra. Skadad eller ej. Nu när jag har gått från lätt till tyngre känns det så otroligt bra. Känner mig stark. Får endorfinkick och blir på glatt humör. Endorfiner är kroppens eget morfin. Trött i musklerna absolut, men inte utmattad och energilös som skulle vara ett tecken på fel träning. Det är svårt att veta innan ett pass var man ska lägga ribban. Därför är mitt råd; Känn efter! Börja värm upp och sätt igång systemen så kommer du att märka. Var lyhörd och lita på din kropp. Den kommer att tala om. Visst, Du kan ha en agenda och ett program eller app eller vad tusan som helst, men kom ihåg, vi är inga maskiner. Vi kan och bör inte "kötta" på om kroppen säger NEJ. Då kanske vi behöver något annat. Jag tror att en stor anledning till att min träning känns så bra nu är att jag inte har någon prestationsångest. Jag tävlar inte med någon. Inte ens mig själv. Bara så jäkla nöjd, tacksam och lycklig att kroppen fungerar igen. Tror jag unnar mig lite återhämtning i min vackra hängmatta...eller på spikmattan.😍
