Nala, mitt äldsta barnbarn fyllde 8 år i förrgår. Grillfest med familjen. En av mina äldsta väninnor fyllde 60 år igår. Discoparty med gänget. Dansade lite mer än jag borde, men Dele, Kayos bror, var DJ och han är en av de allra bästa så det går inte att låta bli. Var ju rätt slut i kroppen redan innan, efter en dag på Gröna Lund med allt vad det innebär. ”Grönan” var en present till barnbarnet. Det var väldigt längesen jag var där. Förresten inte så värst längesen när jag tänker efter. 2016 uppträdde Afro-dite i sommarkrysset, men det var ju något helt annat. Då åktes det inte karusell. Eftersom det även var Stockholm Marathon igår så gällde det att ha en bra plan för hur vi skulle ta oss till och från Kungliga Djurgården då i princip hela stan är avstängd hela dagen. Vansinnigt krångligt faktiskt. Jag och min man kände oss iallafall nöjda med vår logistik av bil till Stora Mossen, tunnelbana till Slussen och djurgårdsfärjan till Grönan. Det tog en och en halvtimme från Bromma. Med tre superpeppad barn, två barnbarn och en kompis, gick vi till biljettcentret som var det enda stället på hela dagen som INTE hade lång kö. Det var lite märkligt tänkte jag hastigt, men gladdes för stunden. För sekunden. För glädje byttes till frustration i en handvändning när tjejen i luckan sa att man inte kunde köpa biljetter på plats. Endast förbokning gäller. Nu var det dessutom fullbelagt. Men det fanns plats imorgon. IMORGON?!!! Så jobbar inte jag! Vi är ju här NU! Försökte med allt. -Åh, vi som kommer ända från Gotland…osv. Pinsamt, jag vet.När jag var 16-18 år jobbade jag på Gröna Lund hela somrarna. Med allt möjligt. På dagarna i glassbaren och på helgerna på något av discoteken som fanns där spökhuset ligger nu. Jump In och Night Rock. Ibland hoppade jag in extra i ett stånd där man kunde göra knappar med sin egen spegelbild på och det hände även att jag satt i kassan på vardagarna på Strip In. Jajamen, ni läste rätt. Det fanns en stripklubb på Gröna Lund. Den låg vid lilla scenen. Finns ingen scen där längre utan där ligger nu elefantkarusellen för de mindre barnen. Det var Non Stop-show som det så vackert hette. Två strippor varvades med porrfilm. Jag satt i en liten bur utanför och sålde biljetter. Varför, kan man undra. Jo, det var samma ägare till alla de andra arbetsplatserna och ville man jobba mycket så var det det som erbjöds. Jag tänkte inte så mycket på det förutom då gubbar stack in sina trynen i luckan och frågade om det var jag som strippade. Då svarade jag väl något uppkäftigt och tufft, kaxig som jag var. Medan jag stod och tittade på barnen där de åkte runt runt drog jag mig tillbaka till den tiden. Det var väldigt kul ändå. Man ”ägde” ju typ Grönan. Man åkte vad man ville och många extra varv efter stängning. Ja, jag stod där, för vi kom ju in till slut. Inte på grund av mitt tjat utan för att min son, som fick ett sms av mig där jag med skämskudde skrev att det inte skulle bli någon födelsedagspresent till hans förstfödda prinsessa idag, visade sig ha kontakter som gjorde att vi efter lite ringade och fixande plötsligt blev uppsatta på VIP-lista. Mina barn har tagit över min status i Stockholm. Det känns trygg ;)Mungipor som som pendlat upp och ner och nu var proppfulla med mutglass, sprack upp i breda leenden och lyckotjut. Hurra! Dagen var räddad. Fattar ju att det här med förbokning var något som kom i samband med pandemin och nu blivit kvar för att stanna. Det är såklart något bra, men tanken slog mig aldrig överhuvudtaget. Puh! Det blev en härlig dag denna första riktiga sommardag med över 20 graders värme och strålande sol. Popcorn, sockervadd, slush och allt som hör till. Måste väl erkänna att jag inte är riktigt lika kaxig som back in the day när det gäller karusellåkning. ”Kvasten” heter den läskigaste som jag vågade mig på denna dag. Inte för rädslan egentligen men för att jag helt enkelt mår illa. Vi skippade den flera hundrameter långa kön till färjan tillbaka till Slussen och gick i stället Narvavägen upp till Karlaplan. Då kunde vi även få en smak av trötta marathonlöpare som sprang /gick/ hasade sista biten upp till Valhallavägen och mål på Stadion. Mitt barnbarns kompis frågade varför de sprang så långsamt. Mitt yngre barnbarn sa att hon såg någon som var död. En utmattad man som låg vid sidan av vägen med en massa poliser runt sig. Han var dock inte död. Åt banan och fick vätskeersättning.Jag frågade min man om han blev sugen. Han har ju ändå sprungit 10 marathon, som jag nämnde i ett tidigare inlägg. -Näe, inte alls faktiskt. Det skulle bara göra ont. Att döma av hur flera såg ut borde de kanske också avstått. Jag har alltid varit lite skeptisk till detta lopp för gemene man. 4,2mil är absolut inte för ALLA. Som legitimerad hälsocoach har jag många gånger stått och tittat på precis vid 3 mil och tänkt att här borde man stå med en röd stoppskylt för dem som inte fattat det själva att de definitivt borde kliva av för sin hälsas skull. Det hade varit nåt! Då hade man blivit populär…NOT! Som sagt…motvallskärringen i farten igen, ha ha.Väl hemma igen så blev det till att hoppa in i duschen och glimma upp sig för då var det ju dags för 60års discot. Och på tal om marathon, med tanke på hur kroppen känns idag, så blev det nog ändå Marathon för mig också. Maratondans…maratondag 💃🏾🤪
