Om 2 månader är det 10 år sedan jag blev 50. Kom i princip in i klimakteriet på dagen då jag fyllde. Klimakteriet-den omvända puberteten. Finns många likheter faktiskt. Jag hade ju tänkt att jag skulle vara i mitt livs toppform när jag blev femtio. Hade bestämt mig för det 2 år tidigare och det gick faktiskt rätt bra till en början. Men några månader innan det var dags så crashade jag. Problem med nacke, axlar, rygg, knän. Min tidning, Blossom Magazine, lades ner. Afro-dite, som gjorde en Mello-comeback, floppade. Utmattningsdepression -Definitivt början till slutet, sa min gynekolog doc Lars Stånge! Allt rasade förutom vikten som ökade. Blev spolformad, fick gäddhäng, gropar i låren och löst skinn under hakan ÖVER EN NATT! Jag blev mer och mer osocial, glömsk, inåtvänd och fick sämre självförtroende. Tappade all lust och ork. Träningen som gått på räls blev plötsligt pannkaka. Jag som alltid sovit som ett barn kände mig nu aldrig utvilad efter nätter med vallningar, hosta, upp o kissa flera gånger och mardrömmar. Drack för mycket kaffe, vin och åt för mycket socker.Eftersom jag träffade en hel del likasinnade blev det naturligt att gräva där jag stod och tillsammans med en väninna/kollega starade vi konceptet "Fab 50." För kvinnor i gränslandet. För oss som är för gamla att kallas unga- men för unga att kallas gamla. Så mycket händer i både kroppen och knoppen under detta decennium som bör tas hänsyn till. Men, man ville ju inte bli kallad senior. Då är man ju pensionär. Det behöver man ju inte jäkta på. Vi gjorde en hel del events, retreats, resor mm och märkte att behovet var stort. Det är helt klart en målgrupp som växer och vill ta plats.Toppen! Men eftersom vi var mitt i det själva med mums-mumshjärnor, krämpor och allt, så var det svårt att hålla ihop det. Så här med facit i handen, hur var det egentligen med mig själv? Gällde verkligen allt detta mig? Hade jag accepterat läget? Fläckvis kanske. Men jag fattar först nu att så inte var fallet fullt ut. Såg jag mig själv ens som 40+ innerst inne? Om 2 månader blir jag 60! Jag accepterar det nu. Jag vågar påstå att jag är ur klimakteriet även om jag fortfarande har en liten dos östrogenplåster. 2 diskbråck i bröstryggen, som just läkt och nu det senaste PMR- muskelreumatism. Det blev en ny resa i smärtträsket. Tack vare kortison är jag nu smärtfri, pigg och glad och har fått tillbaka energin. Jag kommer att bli helt bra säger min läkare. Det är inte kroniskt. Jag kan träna igen och bör belasta rätt tungt eftersom jag även har artros i knän och höfter. Viktigt att vara ordentligt stark. MEN! Jag har ingen prestationsångest. Behöver inte klara något som jag gjort tidigare. Åker skidor, rider men tar det lugnare. Inget behov av att bevisa något. Det är en ny väg framåt. Det finns de som säger att livet börjar vid sextio. Kanske det. Jag lär nu känna henne. Tanten i spegeln...och by the way... Afro-dite gör sig redo för att fira 20års-jubileet sedan vi vann Mello med "Never Let it Go" , med en comeback. Så håll i hatten!!!
