Hello snow!!! Vad är det som händer??? Har väl aldrig sett så mycket snö på Gotland när det knappt passerat mitten av november. Lite komiskt att vi just har skrivit om texterna på en massa jullåtar som handlar om snö och en vit jul osv till adventskonserterna i helgen. Vi har ändrat till slask och regn, men det hinner det väl bli antar jag, ha ha! Just nu njuter i allafall både jag och min hund av det ljuvliga vita. På tal om konserter. I lördags hade jag det stora nöjet att få vara en del av regnbågsmässan i Domkyrkan i Visby. Musiktemat var Madonna och det var prästen Petra Guteskär som hade valt ut låtarna. Hon hade valt dem utifrån texterna så att de skulle passa in i mässan. Like a prayer och Holiday kände jag ju till sedan förut och Devils Pray hade jag hört någon gång, men Killers who are playing, I dont search I find, och Looking for mercy, hade jag aldrig hört. Skitsvåra låtar faktiskt men de växte på mig och det blev en helt magisk mässa med en helt fullsatt Domkyrka. Älskar när jag får nya utmaningar att bita i. Det får mig att utvecklas och växa. På tal om att växa!!! Tillbaka till kommande helgs adventskonsert. Det har blivit en kär tradition med denna föreställning som äger rum på Rondo i Klintehamn här på Gotland och som jag fått förtroendet att sätta ihop och regissera för fjärde året. Den har vuxit för varje år och förväntningarna är skyhöga. Men det är inte bara den som har vuxit. Alldeles nyss började gå igenom min garderob för att se vilka kreationer jag ska ha på mig år. Även det är det rätt höra förväntningar på. Får väl skylla mig själv. Har skämt bort dem med glitter o glamour. Försöker återbruka så gott det går. Har ju en del kvar av allt man haft genom åren. Hittade ett skärp som skulle ha varit perfekt för en av kostymerna. Jag förstod väl att det skulle vara på gränsen, att det kanske skulle gå om jag drog in magen riktigt ordentligt. Men alltså, det handlade inte om centimetrar utan snarare decimetrar. Jag veeet, jag har skrivit om detta förut och då handlade det om min brudklänning, men jag blir lika chockad varje gång jag får svart på vitt hur mycket jag har vuxit de senaste 10åren. Asså ni ska veta att jag drar in magen allt vad jag orkar och tar i för kung och fosterland. Det är så kört. Ok, då måste man fråga sig själv, varför sparar jag dessa saker? Varför har jag inte gjort mig av med det här jävla skärpet för längesen? Jag är 60 nu, jag kommer aldrig kunna ha det igen. Iallafall inte under trevliga omständigheter. Det enda skulle vara om jag blev så sjuk att jag rasade i vikt eller så. Knappast något jag önskar. Så nu får det räcka. Nu ska varenda jäkla grej som är för litet i garderoben UT. Det mina vänner blir mitt nyårslöfte!
