Jag har alltid hävdat att jag gärna är personlig men inte privat, när det gäller allt som t ex intervjuer, reportage till bloggar mm. Detta sa jag långt innan sociala medier gjorde sitt intrång i våra liv. Ni som känner mig vet hur jag mer eller mindre hamnade i chocktillstånd när jag fick klart för mig hur extremt privat man behövde vara för att överhuvudtaget ha en chans i bruset. Jag tackade nej, kände mig väldigt obekväm i det och ville helt enkelt inte vara en del av det. I grunden är det fortfarande så, men någonting har hänt. Så sent som för en vecka sedan lät jag mediabolaget HelaGotland filma hemma hos mig.Jag som aldrig gör "Hemma hos"-reortage!!! Jag har helt klart delat med mig, mer och mer av privata saker de senaste åren. bra eller dåligt, ingen aning, men gränser har flyttatsIdag fick jag ett sorgligt besked. En riktigt god vän dog i dag i cancer. Vi har stått varandra väldigt nära men sedan jag flyttade till Gotland så har vår relation liksom runnit ut. Inte för att vi på något sätt ville det eller var oense om något. Livet bara tog andra vägar. Jag visste inte ens att hon var sjuk. Jag känner mig väldigt ledsen och det gör enormt ont i hjärtat. Vi ska ju alla dö så småningom. Det som gör ont är att jag inte visste. Att jag inte hade möjlighet att finnas där när hon hade det tufft. För hon har haft det riktigt tufft på flera sätt.Det jag nu brottas med är att just ta upp det i denna blogg eller ej. Jag skriver inte vem hon var. Lägger inte ut någon bild på henne. Varför? Därför att det för mig finns något smutsigt i att plocka poäng på någons död. Det vill säga, ska jag försöka få mer likes eller folk som läser min blogg på grund av detta? Jag blir själv oerhört provocerad när jag ser hur folk lägger upp bilder på sig själv tillsammans med en avliden kändis i sociala medier och skriver R.I.P Nu är inte min just bortgångna väninna någon kändis, men det är typ samma känsla. Pratar jag i nattmössan? Borde jag ens skriva detta när jag fortfarande är chockad och ledsen bara för att det är dags att skriva något på bloggen? Hade först tänkt skriva om min underbara fjällvandring, men jag KAN inte skriva om något annat. Jag har inte längre riktig koll på var gränsen går mellan personlig och privat. Den är tydligen framflyttad eller väldigt suddig... Det var iallafall en fin plats att vara på när jag nåddes av detta besked idag. Högt uppe på fjället. Nära himlen. Nära jorden. Jag kände hennes närvaro. Jag var öppen och mottaglig. Hade nära till mina känslor och mina tårar. Rest in peace min vän och tack för alla fina minnen.
