Jag pratar väldigt sällan om vikt eller viktminskning. Vill inte ha det som huvudfokus i mitt jobb, även om många av mina klienter vill gå ned i vikt. Självklart tittar jag som personlig tränare även på kostbiten, och hjälper gärna till med den om man vill göra en livsstilsförändring och äta bättre, nyttig och näringsrik mat. Men jag rekommenderar inga dieter, eftersom jag inte är någon större fan av det. Det pågår mycket debatter om det här med vikt just nu.Över 50% procent av Sveriges befolkning ska tydligen vara överviktig. Så vad är då överviktig? Vem sätter normen? Vem bestämmer? Om vi tittar tillbaka sådär en 40-50 år i tiden så var måtten helt annorlunda. Vi var betydligt smalare då generellt sett. Titta på gamla bilder från 70 och 80-talet. Det berodde dock inte på att folk var hälsosammare. Skulle nog våga påstå tvärtom. Det röktes mycket mer och vi hade inte i närheten samma kunskaper som vi har idag om kosten. Socialstyrelsen rekommenderade till exempel att vi skulle äta 6-8 skivor vitt bröd (läs formfranska) om dagen för vår hälsa. Det kan vi skratta åt idag, men man kan inte låta bli att undra om det kommer att skrattas åt dagens rekommendationer om 50år. Jag tror det. Det kommer nog inte ens ta så lång tid. Allting går ju fortare nu.Det var helt enkelt inte samma fokus på mat då. Jag minns att vi nästan inte hade någonting i kylen hemma när jag gick i skolan. Lite margarin, apelsinmarmelad och formfranska var det som fanns hemma hos mamma och mig. Jag gillade inte marmelad, den var mammas, så det blev i bara en bit bröd med lite margarin i bästa fall till frukost innan skolan för min del. Katastrof skulle man förmodligen säga idag. Men det gick ingen nöd på mig. Sedan åt man skollunchen och det var ju gott ibland, men oftast ganska smaklös bukfylla. Åt aldrig särkilt mycket av den. Mellanmål åt jag nästan aldrig. Sen var det middag vid 18. Thats it! Det var inga matprogram på tv. Man brydde sig helt enkelt inte så mycket om mat till vardags, men lyckan var stor när det var fest. För att inte tala om lördagsgodiset. Vilken lycka. Nu har vi tillgång till allt precis hela tiden. Kylskåp och skafferi är fyllda till bredden. Vi äter i princip hela tiden och om vi inte äter så slänger vi maten.För att "bäst före" datumet har gått ut, utan att ens smaka om det verkligen har blivit dåligt. Vi har det för bra. Vi äter för mycket. Generellt sett. Vi är större på alla ledder och jag tror inte att det bara är av godo. Man ska inte bli behandlad olika på grund av sin vikt. Varken uppåt eller neråt. Jag tror på alla människors lika värde. MEN!!! Var går gränser för övervikt, fetma eller undervikt för den delen??? BMI? Tycker jag är alldeles för trubbigt verktyg. Har man till exempel mycket muskler får man ett högre BMI så det funkar bara på otränade personer. Vi skulle nog må bra av att erkänna att vi äter för mycket idag. Även av nyttiga saker. Vår överkonsumtion är vårt största problem. Vi belastar samhället med välfärdssjukdomar. Vi belastar våra leder och inre organ och vi belastar vår miljö. Det är för mycket extra allt. Vi behöver tagga ner, men hur ska det gå till när allt lockar och pockar 24/7? Inte fan vet jag. Jag sitter i samma båt. Jag gör min periodiska fasta en gång i veckan i bästa fall,men förutom det överkonsumerar jag också. Så jag är inte bättre än någon annan. Tycker bara att vi ska kalla en katt för en katt! Ja, vi är alla olika och ser olika ut och så ska det vara. Älskar mångfald på alla sätt. Men att vara överviktig, fet eller anorektiskt spinkig är ohälsosamt. Punkt. Inget att hymla om. Vem som ska sätta gränserna? Det borde vi kunna göra själva. Eget ansvar mina damer och herrar i denna djungel! Kom igen!Skriver detta idag för att jag just träffat Ulrika Davidsson som jag kommer att samarbeta med i en av hennes digitala kurser. Den heter Eat, Move & Care och kommer starta om en vecka den 31 oktober och hålla på i 6 veckor till Lucia. För då vet vi ju vad som stundar... Kolla in på hennes hemsida och välkomna att anmäla er. 😍
